torsdag 23 februari 2017

Konst som terapi

Häromdagen tittade jag på ett avsnitt av TV-dokumentären "När livet vänder". Serien behandlar olika människors vändpunkter i livet. Händelser som skakat om och gett livet en ny riktning efter en stor livskris. Det avsnitt jag råkade se handlade om en kvinna vars sambo tog livet av sig just som de väntade sitt första barn. Det känns som om det efter en sån händelse vore helt omöjligt att gå vidare i livet, men hon är ett stort bevis på att det går. Serien kan ses på Yle arenan:

http://arenan.yle.fi/1-2840278

Rekommenderas varmt till alla vare sig man varit med om en kris eller ej!

Själv har jag hittat en ny hobby som för mig blivit liksom en form av meditation, nämligen att måla. Helst med akrylfärg, för då kan man måla över tills man är nöjd. Det är väldigt befriande för jag kan ju inget inom området, förutom den vanliga undervisningen i bildkonsten jag fick i skolan för länge sedan. Därmed finns inga krav på att lyckas. Det som misslyckas är bara att göra om. Jag ska inte besvära er med mina bilder desto mer, men dagens två bilder kom till av två olika orsaker. Den första som inspiration av Johannes Brahms Symfoni nr 4, och den andra på grund av att jag häromdagen råkade skära upp en avaocado på ett grönt skärbräde.

Testa ni också! Jag lovar; man kommer in i ett flow där tankarna ohämmat får flyga omkring medan handen gör sitt arbete. Och min stora idol har länge varit Karin Larsson, fru och musa till den kända konstnären Carl Larsson. Hennes tanke var att handens arbete får synas, d.v.s. att det inte behöver vara så perfekt. Därför bemödade hon sig inte om att fästa trådarna så noga på baksidan av sina vackra handarbeten.

Så skönt att inte behöva vara perfekt!