lördag 17 december 2016

Om att vägra den kommersiella julen

Om jag bara har möjlighet i december, så undviker jag alla stora köpcenter. Folkmängden, oljudet och köphysterin gör mig helt utmattad och efter en stund är julstämningen lika urblåst som alla julkulor av plast i världen. Den här gången har en envis förkylning hållit mig hemma i två veckor tills jag i igår tog tjuren vid hornen och stökade undan några uppköp på en och en halv timme i ett av Esbos köpcenter modell större

För det är ju så här; fastän jag inte räknar mig till de mest troende här i världen så tycker jag ändå att det är lite mysigt med Jesusbarnet och händelserna i ett stall för länge sedan. Jag sjunger mer än gärna med i de gamla bekanta julsångerna och lyssnar på en och annan ny också. Jag vill gärna besöka någon konsert, se Lucia och bli så där lagom tårögd och melankolisk som man bara kan bli den här tiden på året. Och visst förstår jag att med köpkraft rullar hjulen på i vår kommersiella värld, men jag orkar ändå inte. Jag förstår inte varför vi ska köpa en massa saker på grund av en enda dag om året. Varför kan vi inte istället visa värme och medkänsla alla de andra dagarna? Det behöver ju inte ens handla om saker, utan kan lika gärna vara så enkelt som att bjuda hem en vän, skämma bort han eller henne, eller bara hitta på något roligt tillsammans. Ett samtal över en kopp té kan vara mycket mera värdefullt än alla saker i världen.

Så i år blir det minimalt med julklappar. Julen firas väldigt minimalistiskt hemma med min son och om någon väntar julkort av mig, så väntar ni tyvärr förgäves i år. Inte för att jag inte skulle vilja skriva julkort, men bara för att det kändes omöjligt att göra det när ett namn som brukar stå på korten fattas. Istället vill jag ge en slant till Rädda barnen. Och om jag får julkort av någon, så hoppas jag vi kan ses i en snar framtid istället!

Så här den här gången, men det kommer ju flera jular. Om ett år är vi som bekant där igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar