måndag 6 juni 2016

Om att läsa Finlandssvensk litteratur



Det är någon av de allra sista dagarna i maj. Jag kör bil norrut mot Österbotten genom ett grönskande sommarlandskap. Sommaren är tidig i år, våren hann jag knappt märka något av, och längs med vägrenarna blommar redan midsommarblomster. Mitt enda sällskap i bilen är katten, som nöjt sover i sin bur, och radio Vega. Eller ja, radio Vega där man kan få upp stationen i bilradion. Någonstans före Tammerfors och vidare norrut är det de finska kanalerna som gäller, men så där lagom mellan Parkano och Jalasjärvi kommer Vega tillbaka. Två män, som verkar veta allt om allt, för en diskussion och får mig att börja lyssna. Det handlar om att skriva i Svenskfinland. Den ena utgjuter sig om hur dåliga de finlandssvenska författarna är, eller snarare hur bekväma de är. De lever på Kulturfondens stipendier, behöver inte leva på sin litteratur och skriver böcker som handlar om livet i Svenskfinland på ett sådant sätt att ingen annan i världen kan vara intresserad av det, har en försäljning på 50 böcker och kallar sig författare.
Jo, han har ju i princip rätt. Att skriva handlar väl att delvis reflektera över sin egen omgivning, och om man tillhör en liten minoritet i Finland så kanske omvärlden faktiskt inte är så intresserad. Vi skulle kanske vilja att människorna i Sverige bryr sig om oss, men de tycks ju inte heller vara så intresserade. Själv tycker jag om att läsa böcker av Finlandssvenska författare just på grund av igenkänningsfaktorn, men jag fattar poängen: man kan ju inte leva som professionell skribent på det sättet...eller? Några kan ju faktiskt, men det är de få som når toppen och har turen att bli översatta till olika språk, och skriver så universellt att vilken som helst människa kan förstå vad boken handlar om.
Det kan ju hända att den här radiodiskussionen var lite tillspetsad med flit. Åtminstone tänker jag ägna sommaren åt att kolla in biblioteket på landet och deras urval av nya böcker (som brukar vara glädjande stort). Sommaren är min tid för läsning och reflektion, tid att varva ner och njuta av det långsamma livet. Min läsning under vintern har mest bestått av litteratur om sorg och död, nu är det dags att läsa om livet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar