tisdag 26 april 2016

YLE skriver om den långa väntan på obduktionssvar

Min son har på Facebook delat en intervju från YLE:s hemsida, som handlar om samma fråga vi själva undrat över i tio månaders tid; nämligen var dröjer svaren från min mans obduktionsrapport? Tydligen gäller ju det här dilemmat enbart om du dör hemma eller någon annanstans. Om du har den goda turen att dö på ett sjukhus, så är allt ok. Då blir du obducerad av sjukhusets obducent, och de anhöriga kan få ett snabbare svar på sina frågor. Det som framkommer i YLE:s artikel är att det finns många omständigheter som fördröjer denna process. Allt från att det måste vara en polis närvarande vid obduktionstillfället, undersökningar som ska göras på universitetssjukhuset (i vårt fall i Tammerfors) och papper som ännu ska gås igenom hos polisen i Vasa och eventuellt tilläggsutredningar som behöver beställas. Allt det här var nytt för mig, och i Januari när jag ringde och frågade om läget till polisen i Vasa så var det ingen som nämnde alla dessa saker. Att polissekreteraren enbart talade finska är dessutom en helt annan historia. Jag kan bara konstatera att de senaste tio månaderna har mitt finska ordförråd utökats med de mest konstiga ord.
Till syvende och sist, vad spelar det för roll? De döda är ju redan borta. De har inte bråttom, men vi efterlevande har bråttom.  Vi behöver få veta orsaken till varför det mest obegripliga av allt har hänt. Varför en när och kär rycktes bort i förtid. Det handlar också om val och acceptans. Om jag hade fått välja mellan obduktion eller inte obduktion hade jag valt det senare alternativet. Då hade jag accepterat livets gång, livet är ju som bekant inte alltid rättvist. Jag hade antagit att en massiv sjukdomsattack avslutade min mans liv, och att ingen hade kunnat påverka det även om vi hade varit med när det hände. Men som saken är nu, ligger denna fråga och gnager i bakhuvudet. För att inte tala om våndan inför den där dagen när brevet ligger på hallgolvet. Vad står det i det, och kommer jag att förstå vad texten ens betyder? Jag har ju förstått att rapporten är skriven på yrkesspråk och inte alls lätt att förstå för en vanlig människa.
Jag tror att döden var lättare att ta till sig tidigare. I dagens läge är den en institution och fylld med obegriplig byråkrati. Sorgen ska klaras av snabbt och behändigt, och så fortsätter allt som vanligt. Visst, allt fortsätter ju men inget är mera som vanligt. Det jag sist och slutligen önskar mig är bara lite mera medmänsklighet, även bland alla dessa byråkrater. Inför döden är vi alla lika små 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar