söndag 24 april 2016

Jag är lyckligt gift, min man är bara lite död

Efter min mans bortgång hade jag ett stort behov av att läsa böcker om död och sorg. Jag ville få bevis på att allt det här jag upplevde, och ännu upplever, är sant. Få bekräftelse på att även någon annan varit med om samma sak, och att det tillstånd jag gick igenom skulle gå över. De flesta böcker jag kom över gav ingen större tröst. Antingen var de för religiösa, behandlade en värld som inte berörde mig och mina upplevelser, eller så var de helt enkelt bara för dåligt skrivna. Den första boken som riktigt berörde var Anna Lindmans "Den där jävla döden". En bok som går in på djupet på frågor om liv och död, förklarar vad som händer sen, vad de efterlevande ska göra, och vad omgivningen bör och inte bör göra.

Jag har många gånger tänkt att jag får väl skriva den där boken själv då om ingen annan kan göra det. Men häromdagen fick jag ett lästips som verkligen berörde mig och min historia, nämligen boken "Jag är lyckligt gift, min man är bara lite död". Boken är skriven av två kvinnor, Marita Warborn Lundgren och Christina Karlberg, som båda mist sina män plötsligt och oväntat mitt i livet. I boken berättar de turvis om hur det är när det allra svåraste händer, eller "jordbävningen" som de båda kallar dödens plötsliga intrång. De berättar om den förvirrande tiden från dödsbudet fram till begravningen, och hur man sen ska försöka leva vidare i det kaos som finns omkring en. I boken får också vänner, barn, släktingar och nya livspartners komma till tals. Boken berättar även om hur man i början räknar minuter, timmar och dagar. Själv har jag inte räknat dagar, men nog veckor och månader, och absurt nog tycks jag ha lättare att ha koll på en dödsdag än min egen bröllopsdag. Och det viktigaste av allt; boken är ett bevis på att man klarar mycket mera än man tror.

Idag har jag haft en dålig dag. Inga hurtiga tillrop om att "skärpa till sig, gå ut i solen eller städa garderoben så känns allt bättre" hjälper i sådana lägen. Jag har lärt mig att tillåta de dåliga dagarna, gå tillbaka i sängen, sova lite, och kanske gråta lite. Efter att ha gjort det idag, började jag läsa den här boken och kom underfund med att boken jag saknat behöver jag inte skriva. Den är redan skriven. Och vilken tur att den dåliga dagen inföll på en söndag, så att jag fick ha dagen alldeles för mig själv!

                                                   
                                                Du vet aldrig hur stark du är,
                                                   förrän att vara stark
                                                  är det enda val du har.

                                                                              Bob Marley

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar