måndag 28 mars 2016

Om artighet

Jag har funderat på det här med att vi i Finland är så asociala av oss. I min trappa bor ett "ilsket" par, och igår stötte vi på varandra när jag var på väg ut ur hissen och de på väg in. Det blir ju lite så där abrupt när hissdörren öppnas och helt oväntat är det någon utanför respektive innanför dörren. Men jag sa "Hej!", så där som jag brukade göra och blev aningen ställd när jag bemöttes av iskall tystnad. Hade lust att utbrista: "Hej, hallååå!", men besinnande mig. Jag är ju trots allt vuxen. Och så här håller det på i vårt samhälle. Testa bara våra busschaufförer i huvudstaden! Banne mig om de inte har slagit vad om vem som kan leka tysta leken längst.

Fast det finns ju undantag. Till exempel den manliga grannen som för en tid sedan höll på att få slag vid samma hissdörr, för att inte tala om min reaktion. Det mötet slutade i alla fall med en ömsesidig glad önskan om en trevlig kväll. Och det finns faktiskt busschaufförer som hälsar på en när man kliver ombord och viftar med sitt resekort. Och tänk om det "ilskna" paret inte alls är ilsket. De kanske bara är extremt blyga, vad vet jag?

Så jag ger inte upp, världen behöver trots allt lite mera kärlek och värma tänker jag. Mötte förresten det omtalade paret idag igen. "Hej, hej!", sa jag och fick faktiskt ett "Moi" till svar av frun. Mannen sänkte sig till en försiktig nick på huvudet, men det var ju inte så dåligt. Så nu är ställningen Åsa versus "det ilskna paret" 1-0. Och varför i all världen funderar jag på detta just nu? Jo, därför att jag häromdagen råkade läsa att invånarna i min stadsdel är extra vänliga och alltid hälsar på varandra.

Okej då, och glad fortsättning på påsken!

PS: Man borde kanske ha ett alarmsystem i hissen som meddelar om det finns någon innanför eller utanför dörren. Bara som säkerhetsåtgärd, så att man hinner förbereda sig för oväntade möten tänker jag,

2 kommentarer:

  1. Tänk så olika det kan vara. Möte med grannarna i hissen hos oss i Vasa är alltid intressanta; vi diskuterar alltid. OK, det är om väder och vind, men ändå. Jag hoppas att vänligheten ökar i din del av landet.

    SvaraRadera
  2. Som tur är, så är inte alla grannar sådana! Men det är nog ett typiskt storstadsfenomen i Finland att man helst ska undvika sina grannar. Synd, för man vet ju aldrig när man behöver hjälp.

    SvaraRadera