torsdag 4 februari 2016

Musikens helande kraft


Jag har i många tiotals år kämpat med att lära mig J.S. Bachs Partita i a-moll. Hur många timmar har jag månne inte lagt ner på detta stora verk för soloflöjt. Undrat hur jag ska göra, vilka tempon jag borde välja och vilka andningsställen som är de bästa. 

För något år sedan tog jag mod till mig och spelade verket på en konsert. Svettigt och nervöst värre, och bestämde mig för att lägga hela verket åt sidan. I somras fick jag en stor kris med hela mitt flöjtspel. Lusten att spela försvann och jag var tvärsäker på att jag aldrig vill spela mer. Än mindre spela på konsert. Men även en nybliven änka måste tjäna sitt levebröd, för på sorg lever ingen. I början fick jag tvinga mig att spela. "10 minuter och sen får du göra något annat", tänkte jag. Det där annat var för det mesta att gå och lägga mig en stund. Småningom blev stunderna 15, 20, 30 minuter...Tonen var katastrof och andningen löpte dåligt. De högsta registret var bildligt talat som bortblåst. "Det är sorgen!", sa min akupunktör och lovade mig att det kommer att bli bättre. Och mitt i allt detta plockade jag fram noterna till Bach ur notskåpet.

Och idag hände det. Jag spelade Bachs Partita och fick plötsligt en känsla av att allt satte sig på plats. Andra kallar det kanske rutin och övning, för mig kändes det plötsligt som en kommunikationskanal till en annan sfär och där på andra sidan fanns min kära. Det är kanske barnsligt, men det känns lättare att tänka att han finns där någonstans. För det där med att vara totalt borta är så definitivt, och så oändligt sorgligt. För en liten stund fick jag kontakt med något som inte går att förklara. Ett litet ögonblick i evigheten, som gör allt lite lättare att bära. Musikens helande kraft.


2 kommentarer: