söndag 17 januari 2016

Från det ena till det andra

Första hela jobbveckan efter jullovet blev så intensiv att jag helt glömde bort att jag börjat blogga igen. Å andra sidan tänker jag att jag ska blogga enbart då jag verkligen har något att komma med, och det är inte så säkert jag har det nu heller.

Men, funderar lite på det här med vår åldersfixering här i västvärlden. Själv har jag haft ålderskriser vid alla jämna år från det att jag fyllde 30. Dagen när jag fyllde 30 firades på jobbet liksom även 40-års dagen. Ett halvt år före 50 fick jag total dödsångest, som jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Firade dagen med ett restaurangbesök i sällskap av mina närmsta och så där lite i hemlighet. Det blev inget bungyhopp, Taj Mahal eller pilgrimsvandring. Hade visserligen tänkt fira på sommaren med konsert, kalas och resa till Florens, men den planen fick ställas in när min man plötsligt gjorde snabb och oväntad sorti från livets scen.

 Men plötsligt har jag insett att det där med siffror är helt egalt. Tvärtom har jag plötsligt kunnat konstatera att jag är 50 "and proud of it". Kan ju hända att jag blir en jobbig tant ju äldre jag blir. Jag tycker lite synd om min son som ska orka med mig sen, men trots det; för varje år som läggs till på min nacke är jag tacksam över att jag ännu fått extra tid här på jorden. Livet hänger på en skör tråd och det är trots allt många som gått före oss. Många av dem tyvärr allt för tidigt. Eller för att citera en textrad i den underbart vackra sången "Koppången":

Och jag vet att de som har lämnat oss
har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor
så länge vi är här


Så min stilla undran är: kan vi skippa åldersfixeringen och börja njuta av livet istället? Tack!

2 kommentarer:

  1. Det är detta med att det är ändligt som ger intensitet i att bara få vara. Tack För att du delar detta.

    SvaraRadera