torsdag 31 december 2015

Om livets ändlighet och Gott Nytt År!

Jag råkade igår se en dokumentär på Svt play om skådespelaren Sissela Kyle där hon bland annat berättade om sin rädsla för döden. En rädsla som dök upp i hennes liv just innan hon skulle fylla 50. Vilken lättnad! Jag trodde jag var den enda som grubblade på det här sakerna och fann en stor lättnad över att inte vara ensam.
Det är väl det där paradoxala med att man är mitt i livet och allt borde vara bra som gjorde att jag plötsligt började inse att allt det här kommer att tas ifrån mig en vacker dag. Den insikten fick mig att börja gräma mig över att jag inte hunnit göra något vettigt i livet. "Du har ju gjort massor!", påpekade min man. Och visst har jag det, men ändå kändes det som om det fattades något.

Vad det där som fattas är vet jag inte riktigt ännu. Jag är inte så säker på att det är att pilgrimsvandra till  Santiago del Compostela, bli berömd eller bestiga Himalaya. Det känns som 2015 blev mitt värsta år någonsin med många tråkiga händelser i livet och utöver det att fylla det där eländiga 50. Men en sak har allt det här lärt mig: det spelar inte så stor roll längre! Nu får livet vara som det är, jag duger som jag är och livet kommer att ta slut en dag, men det kanske inte är så farligt. Min största nyårsönskan är att alla nära och kära, vänner och släktingar, får vara friska och ha det bra!

Min absoluta favoritdikt på nyåret är den engelska poeten Alfred Tennysons (1809-1892) dikt "Nyårsklockan" i översättning av Edvard Fredin. I första strofen skriver Tennyson:

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö...
Ring själaringning över land och vatten!


Det där med att det gamla året lägger sig att dö känns både ödesmättat och lovande. Ur det döda föds något nytt.

Gott Nytt År!

PS: Den kurdiska familjen som jag skrev om igår har fått nya kontakter i sin nya hemstad Esbo, och dottern i familjen vill börja spela flöjt med mig :)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar